Dagboken, 9 juli 2013

Dansande kol

 

Det är solens dag. Vinden. Tisdagen. Den gröna doften av juli. Jag cyklar över grus, över asfalt, barr och kottar. Det brusar under däcket. Jag glider fram längs vägen. Över skuggor på asfalten som påminner om grova kolteckningar. Dansande kol. Över en smal vattenläcka som ringlar rakt över vägen som en svart orm. Det susar i träden. I mitt huvud. Nu doftar det sand och tall. De bruna barren på marken påminner mig om min barndom. Och om somrarna i Lindö. Sandaler. Mjuka steg över barr. Jorden studsar till en aning vid mina steg. Det knastrar om grus och stenar. Jag krossar späda kottar med mina mjuka steg. Där vid vattnet ligger havet. Nästan i alla fall. En vik. Och jag står och kisar i solen. Sommar. Fuktig havsyta och blöt sand. En brygga. Jag vandrar över guppande vågor som kluckar med stora mellanrum. Slitet trä. Trasig planka. Plötsligt en sticka i foten. Mina sommarminnen doftar sött av grönska och blomster. De är borta. Men här, just nu när jag cyklar över torra vägar någon helt annanstans.

 

© 2017 MIA MAKILA
Annonser