Skruvdragaren

Mitt ex, som var mycket praktiskt lagd, tyckte det var krånglig att köpa födelsedagspresent till mig. Det var lika krångligt varje år. Han tyckte så eftersom jag ogillar att be om saker, utan uppskattar att få en present som någon spontant sett ut och vill att jag ska glädjas över. Spontana saker är ofta opraktiska. I alla fall inte väl uttänkta och sådant är viktigt för praktiskt lagda personer.
.
Inför en av mina stundande födelsedagar frågade han mig om vad jag önskade i present. Jag sa att jag inte visste. Jag låtsas-tänkte ett tag men i huvudet var det alldeles blankt. Han avbröt min lilla föreställning med orden:
.
 .
– Mina föräldrar är faktiskt fantastiskt enkla att köpa presenter till. De uppskattar verkligen att få något så simpelt som en bra skruvdragare.
 .
Han lät torr på rösten men log för att förhöja känslan av enkelheten i att få köpa en skruvdragare i present. Han fortsatte;
 .

– Dessutom fick jag skit för att jag inte köpte något till din födelsedag under vårt första år, fast du sa att du inte ville ha något.

Jag var tyst ett tag. Irriterad. Och lite ångest i magen.

 .
– Det sa jag ju för att jag inte vill veta vad jag ska få.
 .
– Jag är väl ingen tankeläsare heller. Säger du att du inte vill ha något så blir det inget.
 .
– Jag menade inte att jag inte ville ha någon födelsedagspresent. Jag sa att jag inte behövde något speciellt.
.
 Jag blev tyst igen och tyckte själv det lät konstigt. Jag spelade upp scenen i mitt huvud. Dagen då han frågade mig vad jag önskade mig i present, någon vecka innan min första födelsedag i vårt förhållande:
 .
Han: ”Vad vill du ha i födelsedagspresent?”
 .
Jag: ”Jag vet inte… Du behöver inte köpa något. Jag behöver inte något speciellt.”
 .
Han: ”Ok.”
 .
Varför sa jag så? ”Behöver inte” – vadå ”behöver inte?”. Vad menade jag egentligen? Alltså jag behöver ju inte mer än de basala nödvändigheterna – mat, tak över huvudet, en säng att sova i osv. Vad menade jag med ”något speciellt”? Något utöver överlevnad? Varför skulle jag inte ha behov av det? Men det är ju så man säger. För att inte verka självisk. Inte arrogant. Utan ödmjuk. Tacksam. Duktig flicka. Att ta sina plikter och uppgifter som flickvän på största allvar och glömma bort det där med att vara värd ”något speciellt”. ”Tack men jag behöver inget speciellt för jag måste förtjäna det först och födelsedag är inte någon särskild bedrift.”
 .
Jag minns att jag tänkte så mycket på det där han sa om skruvdragaren. I flera år tänkte jag på det; ”Hans föräldrar uppskattar en fin och bra skruvdragare och jag är krånglig som vill att han ska välja ut något spontant från hjärtat. Jag fantiserar – kanske om han går förbi ett tjusigt SPA skulle han plötsligt stanna upp och tänka; ”det skulle hon uppskatta!” eller om han möjligen är i en bokaffär skulle han kunna leta efter någon cool fotobok. Han går ju jämt till Hedengrens i Sturegallerian för att leta fotoböcker till sig själv. Fotoböcker med erotiska och porriga inslag.”
 .
”The big book of breasts” från Taschen stod i vår bokhylla. Jag tittade aldrig i den. Jag tänkte alltid; ”jag kan ju se mina egna bröst närhelst jag vill”.
 .
Jag var aldrig som hans föräldrar. Jag höll inte på och skruva eller såga. Jag är inte så praktisk och händig. Jag är konstnär. Jag tycker om intryck, uttryck och presenter som kommer utan batteri. Något som inte kommer från Bauhaus, utan från hjärtat. Jag gillar krånglet. Det är halva presenten.
 .
Det är krångligt att bry sig om någon. Det är krångligt att älska. Då måste man krångla sig ur sin comfort zone och besöka en annan människas happy zone. Det är som om vissa män inte vet hur de ska förhålla sig till sin kvinna utan att känna att de uppoffrar sin egen manlighet och potens. Praktisk natur går före en krångelmaja eftersom det inte är lika krävande eller besvärligt. Och besvärliga saker anses lite fjolligt för dessa män.
 .
Istället ska det ska vara lätt och enkelt. No muss, no fuss; kissa stående utan att tvätta händerna, skitränder på dyra lakan för att det gick så snabbt och enkelt att torka sig – och så takbelysning som enda ljuskälla en mörk Decemberkväll när han suttit ensam hemma och jag varit hos en väninna. ”Ungkarlsbelysning” brukade jag fnysa när jag, nyss hemkommen och fortfarande med vinterkappan på, fick gå runt i huset och tända ”mysbelysningen” och julstjärnorna. Han satt nöjd i mörkret och spelade dataspel. Tror inte att ens han lade märke till våra julstjärnor och det varma ljuset de spred i rummen.
 .
Varje år brukade jag känna ångest när han frågade vad jag önskade i födelsedagspresent. För jag visste att ”nu blir det krångligt för honom”. Ett år önskade jag mig en pappersgiljotin från Claes Ohlson för att göra honom glad och underlätta presentköpet. Dessutom tänkte jag att det kunde vara skönt att slippa använda min slöa sax så det blev två flugor i en smäll på något sätt. Men det jag helst ville ha det året var en orgasm. Vi hade inte haft sex på ett år. Men det vågade jag inte tala med honom om. Jag fick pappersgiljotinen som jag hade önskat men övergav aldrig den slöa saxen eller min opraktiska natur.
 .
© 2017 Mia Makila
Annonser